VA!
När vi skildes åt så gick jag till sjukhuset istället för till jobbet. Jag hade en tid inbokad på hörcentralen.
På vägen dit så var det inte varmt precis ca.-11C. Men vad gör det när man har en bra bok i öronen (Jens Lapidus - Aldrig fucka upp). Jag piggna till under promenaden dit som tar ca. 15min.
Väl där så anmäler jag mig i receptionen på hörcentralen. Ville betala för mig men det fick jag inte för det kostade inget!!!! :-)) Till saken hör att jag haft en dålig hörsel sedan början på 80-talet, plus att jag har en idiot som sitter och tjuter i mitt vänstra öra. Han heter Tinnitus. Detta var en återkontroll som jag inte hoppades så mycket på. Ville prova något hjälpmedel för mina öron, trodde det skulle vara omöjligt.
När jag satt under själva hörseltestet funderade jag samtidigt på kopplingen att höra och att höra vad som någon säger. I de flesta fallen så är det ju så att jag hör att någon säger någonting men inte vad. Då säger jag det som jag tror är det vanligaste ordet jag använt dom senast 20 åren. VA? Ja min vän VA brukar jag använda flitigt.
Så jag förberedde mig på att min audionom skulle säga till mig att jag hör inte jättebra men inte heller så pass dåligt så jag behöver någon hörselhjälp.
Vi gick igenom resultatet av mitt hörseltest och kunde konstatera att det är lite sämre än innan men inte nå jättedåligt. När jag tar sats för att tala om hur jag känner det, att behöva säga VA väldigt ofta vilket är jobbigt både för mig och min omgivning, så avbryter hon mig och undrar om jag vill prova en hörselapparat (senilmojäng). Gissa om jag blev förvånad. Jag som hade laddat med massor av argument för att få prova en sån.
Hon gjorde inställningar som synkade med hörseltestet för nå bästa möjliga effekt. Nu ska jag ha den i ca 3 månader och sen ska vi utvärdera.
Jag blev inkallad 07:50 och var klar 08:40. Snacka om effektivitet och produktivitet. Jag som jobbat en del med produktionsteknik blev verkligen imponerad, och allt detta inom ramen för vad jag betalar via skattesedeln.
Ja tänk va bra ordnat det är i vårt land Sverige. Vi betalar gemensamt och använder utefter behov. Visst sen kan vi diskutera om allt fungerar bra i övrigt. För min del fungerade det alldeles utmärkt idag. Sen är jag väl medveten om att det finns stora brister också, inom andra delar av landstingets verksamhet. Men det tänker jag återkomma till vid ett annat tillfälle.
1:a Advent
Julskyltning med fina julklappar i skyltfönstren, barn som tittar
med längtande ögon på presumtiva julklappar. Mor och far eller
mor och mor eller far och far tittar också med längtande ögon
in i skyltfönstren och funderar över vilka klappar barnen ska
få denna julen.
En del går med sina barn och barnbarn och frågar sitt barn
vad barnbarnet önskar sig. Lite hjälp på traven kan man ju behöva.
Sen har vi de ensamma. En del som är det frivilligt och trivs med det.
De kan insupa julstämningen hela månaden eller inte bry sig. Livet går
vidare som det alltid gjort. En del firar julen i harmoni trots sin
ensamhet, och trivs med det.
Men för den delen av våra medmänniskor som alltid är ensamma
kan jag tänka mig att julen är bland det värsta på hela året. Det är
tiden då många är upptagna av sig själva eller sina närmsta.
Detta blir helt enkelt en annan typ av utanförskap, oavsett hudfärg,
sexuell läggning, religös tro o.s.v. Då ska vi vara glada att det finns
ideela krafter som arbetar oavlönat för de ensamma. En kopp kaffe
med en fralla eller en sopplunch tillsammans eller den lilla
julmiddagen på julaftonen. På så vis kan man kanske göra
det lite drägligare för den som inte vill vara ensam.
Jag tycker vi skänker alla våra medmänniskor en tanke, varför inte
sätta på En sång för de ensamma av Mauro Scocco.
Stanna upp tänk efter vad som egentligen är viktigt här i livet.
Sen ska vi naturligtvis ha en förbaskat trevlig och stämningsfull december.
Låt glädjen och omtanken värma.
Importerad vinter.
Men man bara blir så less på vår importerade vinter.
Jaaaaa importerade vinter. Vet inte vem som köpt in den men jag
känner så väl igen den sen jag bodde i skåne. Ett skånskt vinterdygn
ser ut ungefär som följande Natt: Snö Förmiddag: Lite småkallt
Eftermiddag: Snön borttöad Kväll: Ide.
Sen var det de där med skånska färgnyanser på vintern.
Natten är kolsvart med lite snö på marken och dagen är grå med
slask på marken. Detta är i bästa fall för i de andra fallen så
är det helt snöfritt och svart om natten och svart på marken och
på dagen mörkgrått, ja precis överallt.
Ungefär så är det här hos oss i Östersund också nu, skillnaden är
att vi kommer förhoppningsvis snart att få gnistrande vacker snö,
soliga fina friska dagar och is på sjön. Ja genast så åker mungipan
upp igen vid bara tanken på det. Har jag tur så kommer jag ut på
jakt i det fina vädret också.
Jag kommer snart igen och då har jag nå nytt jag ska tycka till om.
Men vad det är det får ni se senare.
Jakt
Var för första gången med på jakt igår. Det var en helt ny erfarenhet.
Jag ska vara ärlig och säga att jag har gått ifrån att vara helt emot jakt till att tycka det är viktigt för vår natur, spännande, kamratfrämjande och inte minst balsam för själen.
Min granne erbjöd mig att följa med och sitta på pass. Mitt första intryck av detta jaktlaget var en väldig blandning av olika individer. Min grannes bror är jaktledare för laget och vad jag förstår helt enkelt lagets lagledare. Det jag lärde känna dessa jägare var att det var verkligen sköna "lirare" med en sak gemensamt och det är då naturligtvis jakten. Till att börja med pratade de om var de sett älgspår. Utifrån detta så "placerade" jaktledaren ut jägarna på lite olika pass utifrån var man trodde älgarna fanns. Kan jämföra det med fotbollstränaren som lägger upp taktiken för laget. Att sitta helt tyst och lyssna, spana och bara vara ett med naturen var en härlig känsla. Jaktledarens hund spårade och det var verkligen häftigt när man hörde hunden skälla och springa efter en älg, då kände jag pulsen stiga och adrenalinet pumpa. En häftig känsla. Nu fälldes tyvärr ingen älg vid denna jaktdagen, men nu en dag efter känner jag hur själen har fått sitt. Tack min käre granne för en intressant och stimulerande dag.
Ja sen är det då den andra sidan av jakten, det där med rätt eller fel. Själv har jag haft uppfattningen att älgarna inte byggt några vägar men vi tagit oss rätten att skjuta dom och avgöra hur många som kan få finnas. Denna uppfattning hade jag innan jag flyttade upp hit till jämtland. Men måste säga att jag fått en annan uppfattning nu när jag bott här ett tag (6,5 år). Personligen tycker jag det känns mycket bättre att äta det som kommer från skogens trädgård. Där har de fått leva ett bra liv, för att sedan bli fällda av duktiga jägare som har en bra utbildning på sin hobbie. Ibland kan man nästan få uppfattningen att folk tror att fläskkotletter växer på träden. Tittar vi t.ex. på tv hur danskarna behandlar sina grisar, ja då förstår jag att man kan köpa billigt kött därifrån. Den danska djurhållningen av grisar är rent ut sagt svinaktig. Det finns naturligtvis ett samband mellan pris och kvalité, och då menar jag inte bara kvalitéen på hur gott köttet smakar utan även på transporter, djurhållning att det massproduceras som vilken produkt som helst. Visst sen kan vi alltid diskutera hur många djur som får fällas av olika arter och när. Men det måste vara en fråga för de som innehar specialkompetensen.
Det är upp till oss att trycka på och pusha våra politiker i EU för en förändring i europa vad det gäller djurhållning och jaktvård. Själv så hoppas jag mycket på vårt krutpaket Marit Paulsen.
På jakt efter kött som smakar.
