Ja nu går vi in i december som är vår julmånad.
Julskyltning med fina julklappar i skyltfönstren, barn som tittar
med längtande ögon på presumtiva julklappar. Mor och far eller
mor och mor eller far och far tittar också med längtande ögon
in i skyltfönstren och funderar över vilka klappar barnen ska
få denna julen.
En del går med sina barn och barnbarn och frågar sitt barn
vad barnbarnet önskar sig. Lite hjälp på traven kan man ju behöva.

Sen har vi de ensamma. En del som är det frivilligt och trivs med det.
De kan insupa julstämningen hela månaden eller inte bry sig. Livet går
vidare som det alltid gjort. En del firar julen i harmoni trots sin
ensamhet, och trivs med det.
Men för den delen av våra medmänniskor som alltid är ensamma
kan jag tänka mig att julen är bland det värsta på hela året. Det är
tiden då många är upptagna av sig själva eller sina närmsta.
Detta blir helt enkelt en annan typ av utanförskap, oavsett hudfärg,
sexuell läggning, religös tro o.s.v. Då ska vi vara glada att det finns
ideela krafter som arbetar oavlönat för de ensamma. En kopp kaffe
med en fralla eller en sopplunch tillsammans eller den lilla
julmiddagen på julaftonen. På så vis kan man kanske göra
det lite drägligare för den som inte vill vara ensam.

Jag tycker vi skänker alla våra medmänniskor en tanke, varför inte
sätta på En sång för de ensamma av Mauro Scocco.
Stanna upp tänk efter vad som egentligen är viktigt här i livet.
Sen ska vi naturligtvis ha en förbaskat trevlig och stämningsfull december.

Låt glädjen och omtanken värma.