OS i Vancouver.
Nu har jag för första gången i mitt liv provat att åka skidor på längden.
Min instruktör var Susanne Bring, min sambo som har stor erfarenhet
av skidåkning.
Jag kunde ganska snabbt konstatera att OS i Vancouver ligger lite väl tajt
i tiden, för att jag ska kunna nå min formtopp.
Till att börja med så var det inte alldeles enkelt till att få skidan att ligga still
när jag skulle sätta pjäxan. Inte blev det enklare när jag skulle sätta dit
den andra pjäxan. När jag skulle sätta dit höger pjäxa i höger skida, vad händer
då??? Jo!!!!! Vänster skida med tillhörande pjäxa som sitter i bindningen
far baklänges, precis som mitt vänstra ben. Men efter lite envishet
så fick jag i även den högra pjäxan. Bambi på hal is fick en helt annan dimension
när väl båda skidorna var på.
Nu började färden. Plan mark och snö med mig på skidor gick framåt.
50 meter senare så var det enligt mitt tycker en backe nerför, då fick jag
instruktionen att jag skulle åka med ena skidan i spåret och ploga med den
andra, vilket jag också gjorde en liten bit. Efter en liten bit trillade jag baklänges
men fortfarande satt skidorna på. Då sa min instruktör: Jag glömde tala
om att man trillar ibland när man är nybörjare. Då förstod jag att det var nog
enklast att åka barnrundan så jag snabbt kom tillbaks på plan mark. Efter en liten
bit fick jag lite halvpanik!!! Vad gör jag om det blir för brant upp? Hur får man
av skidorna om det skulle behövas? Ja, frågorna började hopa sig i mitt huvud.
Men skam den som ger sig. Jag tog mig tillbaks på plan mark och där åkte jag
fram och tillbaks. Höger skida fram och staka med vänster stav, vänster skida
fram och staka med höger stav. Ja sådär höll jag på.
Och tro det eller ej, så var det riktigt kul även om det var ganska jobbigt.
Nu ser jag fram emot långa skidfärder fram på vårvintern som är fantastisk här
i Jämtland.
Men som sagt OS i Vancouver ligger för nära i tiden.
Stort tack till min sambo Susanne som gjorde vad hon kunde för att försöka
lära en 44-årig skåning att åka skidor.
Önskar er alla en trevlig söndagskväll!
Min instruktör var Susanne Bring, min sambo som har stor erfarenhet
av skidåkning.
Jag kunde ganska snabbt konstatera att OS i Vancouver ligger lite väl tajt
i tiden, för att jag ska kunna nå min formtopp.
Till att börja med så var det inte alldeles enkelt till att få skidan att ligga still
när jag skulle sätta pjäxan. Inte blev det enklare när jag skulle sätta dit
den andra pjäxan. När jag skulle sätta dit höger pjäxa i höger skida, vad händer
då??? Jo!!!!! Vänster skida med tillhörande pjäxa som sitter i bindningen
far baklänges, precis som mitt vänstra ben. Men efter lite envishet
så fick jag i även den högra pjäxan. Bambi på hal is fick en helt annan dimension
när väl båda skidorna var på.
Nu började färden. Plan mark och snö med mig på skidor gick framåt.
50 meter senare så var det enligt mitt tycker en backe nerför, då fick jag
instruktionen att jag skulle åka med ena skidan i spåret och ploga med den
andra, vilket jag också gjorde en liten bit. Efter en liten bit trillade jag baklänges
men fortfarande satt skidorna på. Då sa min instruktör: Jag glömde tala
om att man trillar ibland när man är nybörjare. Då förstod jag att det var nog
enklast att åka barnrundan så jag snabbt kom tillbaks på plan mark. Efter en liten
bit fick jag lite halvpanik!!! Vad gör jag om det blir för brant upp? Hur får man
av skidorna om det skulle behövas? Ja, frågorna började hopa sig i mitt huvud.
Men skam den som ger sig. Jag tog mig tillbaks på plan mark och där åkte jag
fram och tillbaks. Höger skida fram och staka med vänster stav, vänster skida
fram och staka med höger stav. Ja sådär höll jag på.
Och tro det eller ej, så var det riktigt kul även om det var ganska jobbigt.
Nu ser jag fram emot långa skidfärder fram på vårvintern som är fantastisk här
i Jämtland.
Men som sagt OS i Vancouver ligger för nära i tiden.
Stort tack till min sambo Susanne som gjorde vad hon kunde för att försöka
lära en 44-årig skåning att åka skidor.
Önskar er alla en trevlig söndagskväll!
Kommentarer
Postat av: Leif Mettävainio
Det måste ha sett roligt ut, en skåning på skidor. Själv känner jag mig något skamsen. Jag är nästen född på skidor men har inte tagit chansen att åka skidor i vinter. Det är som bekant en hel del snö i Stockholm...
Postat av: Marcus Molin
Övning ger färdighet Tony! Kommer ihåg när jag skulle lära mig åka snowboard för första gången, stora blåmärken/lårkakor och en öm rumpa som det knappt gick att sitta på.
Postat av: Anders Zerath
Jaja en skåning bör inte hmmmm rättar sagt SKA inte åka skidor även om jag måste erkänna att jag hemskt gärna skulle viljat beskådat detta spektakel. Nej Tony, fram med solstolen!!!!! Ha det bäst!!!!
M.v.h
Anders Zerath
Trackback
